Begreppet biologisk mångfald har länge förknippats med bevarandefrågor som identifiering av skyddsvärda arter och upprättande av reservat. På senare tid har det dock allt oftare hörts tillsammans med begrepp som ekosystemtjänster, och då inte sällan i urbana sammanhang. Som blivande landskapsarkitekt känns det relevant att bredda förståelsen för hur man kan arbeta med ekologiska aspekter och därigenom biodiversitet i en tid som präglas av ett tätt och kompakt stadsbyggande. Detta kandidatarbete fokuserar därför på det utrymme den biologiska mångfalden kan tänkas ha inom urban planering, samt framförallt hur man mer konkret kan skapa stadsmiljöer som också hyser en rik biodiversitet. Två stadsutvecklingsprojekt där man arbetat med biologisk mångfald är Bo01 i Malmö och Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. För att hantera frågan i ett planeringsskede har man i båda dessa fall använt en så kallad grönytefaktor, vilken syftar till att öka de ekologiska förutsättningarna genom ett poängsystem för gröna och blå kvaliteter. I Arbetets teoretiska del beskrivs den biologiska mångfaldens värden, i allmänhet och i en urban kontext, samt begreppets komplexitet och den problematik som kan uppstå kring otydliga definitioner. Därtill redogörs för planeringsverktyget grönytefaktor. En genomgång av Bo01-projektets arbete med ekologi och biodiversitet visar på höga ambitioner men varierat resultat. I material rörande Norra Djurgårdsstaden beskrivs än högre ambitioner, men också en betydligt mer utvecklad grönytefaktor. Några resultat finns ännu inte redovisade. Som avslutande del följer en reflekterande jämförelse av arbetet med biologisk mångfald i de båda stadsutvecklingsprojekten, samt en diskussion kring grönytefaktorn som verktyg för att generera biologisk mångfald. Här konstateras att verktyget har stor potential men också att den biologiska mångfalden är alltför komplex för att enbart behandlas inom verktygets ramar. ; The word biodiversity is often associated with conservation issues, such as identifying endangered species and establishing protected areas. Lately, however, it has more frequently been used in urban contexts, along with concepts like ecosystem services. With today's dense and compact urban development, it is necessary to find ways to incorporate ecological values in the planning process. The purpose of this essay is therefore to understand what role biodiversity may attain in urban planning, and especially how one can create urban environments that also include high biodiversity. Bo01 in Malmö and Stockholm Royal Seaport are urban development projects which partially have focused on creating environments that support biodiversity. In order to actualize this they have used a planning tool called Biotope Area Factor, which is developed to promote the ecological values of an area through a system of points. The theoretical part of this essay describes the values of biodiversity, in general, and in an urban context, as well as the complexity of the concept in addition to the problems that may arise from vague definitions. Furthermore, the Biotope Area Factor is explained along with the functions of the planning tool. The project of Bo01 is described in part 3, and shows high ambitions but varied results concerning ecology and biodiversity. The studied material on Stockholm Royal Seaport (part 4) reveals even higher ambitions, but also a better developed Biotope Area Factor. There are no results available from this project yet. A comparison between the projects mentioned above is presented as a final part of the essay, along with a discussion about the use of the Biotope Area Factor in order to generate biodiversity. It is concluded that the planning tool has great potential, but cannot be used as the only means to guarantee high biodiversity in urban environments.