Stockholm är en stad där grönstrukturen i stadens närförorter länge har haft en roll som ett stadsdelsskiljande, sammanhängande grönt nät och där stadens inriktning har varit att bevara denna struktur. I förtätningens era i den starkt växande staden målas grönområdena nu istället upp som den mark som återstår att bygga på, där det gröna nätet är ett hot mot en sammanhängande stadsstruktur. I detta arbete behandlades frågeställningen om det hade det skett en förändring i Stockholms stads beskrivning av grönstruktur i den översiktliga planeringen. Metoden som användes var att jämföra Stockholms översiktsplan 1999 med översiktsplan 2010 efter ett antal frågor om grönstruktur. Varje fråga besvarades med sammanfattningar eller citat från de båda översiktsplanerna och en efterföljande analys. Resultatet tyder på att en förändring har skett i stadens beskrivning av grönstruktur, den gröna strukturen har inte en lika central roll i den nya översiktsplanen och har inte längre ett eget kapitel eller karta. Resultatet visar även att orden grön, park, natur och ekologi inte användes lika frekvent i den nya översiktsplanen, istället har ord som kvalitet, barriär, attraktiv och målpunkt blivit vanligare vid beskrivning av grönstruktur. ; Stockholm is a city where the green structure of the city’s inner suburbs have played a role as a divisive, cohesive green network and where the city’s focus has been to preserve this structure. In the era of densification and fast-growth of the city, the land remaining to be exploited is the green structure, and the green network is a threat to a coherent urban structure. The issue addressed in this paper is whether there has been a change in the City of Stockholm’s description of green structure in the master planning. The method used was to compare the master plan of Stockholm 1999 with the master plan of 2010, using a number of questions about the green structure. Each question was answered with summaries or quotes from the two master plans and a subsequentanalysis. The result indicates that a change has occurred in the city’s description of green structure, the green structure does not have the same central role in the new master plan, and no longer an own chapter or map. The result also shows that the words green, park, nature and ecology are not used as frequently in the new master plan, and that words such as quality, barrier, attractive and destination have instead become more common when the green structure is being described.