In this paper I have sought a suitable level of abstraction in my models describing the landscape; the models are made to be viewed from eyelevel. Because of the spectator being "in the model" the objects included need a certain degree of realism. I have sought what is needed in the model to be able to comprehend that the model is showing a landscape. Some details might be unnecessary. My conclusions are: when viewing the landscape in the models from eyelevel, all errors appear instantly, but at the same time the things needed to experience the model as a landscape become clear. I choose to concentrate my modeling on the terrain; I created two models with differing resolution: one model created from points with 0.05 meters resolution and one model created from contour lines at 1meter intervals. During my research I came to the conclusion that only the model with the higher resolution (created from points with 0.05 meters resolution) could be used to represent the landscape. When viewed from another distance, the conclusion could be another one. The accuracy needed in the model is depending on in what purpose the models should be used. One other very interesting fact is that most people that viewed my models preferred the black and white renderings to the colour ones. The reason for the colour renderings being disliked, were minor colourerrors which appeared in the renderings, they where conceived as very annoying. These errors disappeared in the black and white renderings. I mean that similar colour errors can be seen in digital photographs as well, since some digital cameras have a tendency to oversaturate the colours, especially outdoors. It is impossible to copy nature, but it is possible to create an outdoor scene, in a computer, which can be useful to a landscape architect. ; I detta arbete har jag sökt efter en lämplig abstraktionsgrad för att beskriva ett , från ögonhöjd sett, landskap. I och med att jag placerar åskådaren i modellen krävs en viss detaljeringsgrad på objeken i modellen. Jag har sökt efter vad som behövs för att man skall förstå att det handlar om ett landskap. Kanske behövs inte alla detaljer. Mitt resultat blev: då man läser landskapet ur ögonhöjd, ser man visserligen alla fel direkt, men det blir samtidigt tydligt vad som är viktigt för upplevelsen. Jag valde att koncentrera mig på terrängmodelleringen, och gjorde 2 modeller där terrängen har olika upplösning: en modell skapad utifrån punkthöjder med 0,05 meters noggrannhet och en modell skapad från isolinjer med 1meters ekvidistans. Vid min undersökning framkom att enbart den högre upplösningen (punkthöjder med 0,05 meters noggrannhet) fungerade som representation av landskapet. En annan åskådningspunkt än ögonhöjd hade möjligtvis genererat ett annat resultat, men den geometriska noggrannhet som krävs är beroende av i vilken kontext man betraktar modellen. Under min undersökning framkom även att en svartvita modellrendering fi ck ett positivare mottagande än samma representation i färg. Detaljeringsgraden hos samtliga objekt var i båda modellerna lika hög. Att färgmodellen fi ck ett mer negativt mottagande berodde på små färgonormaliteter vilka uppfattades som mycket störande, dessa ”fel” försvann helt i den svartvita varianten. Personligen tycker jag att man ofta kan uppleva liknande färgfel i digitala fotografi er, då vissa digitalkameror har en tendens att övermätta färgerna, speciellt i utomhusbilder. Naturen är omöjlig att kopiera, men det går att skapa en, för landskapsarkitekter användbar representation av en plats i datorn.