Statusen naturreservat ger skydd åt ekologiskt och socialt betydelsefulla naturområden. Dessa platser brukar anpassas för att besökare tryggt ska kunna vistas på och utforska platserna, och få uppleva en relativt ostörd naturmiljö. Anpassningen av miljöerna sker främst av två anledningar: för att naturen ska bevaras och påverkan i form av skador och slitage minimeras, samt för att besökarna lättare ska kunna använda platserna. Vad anpassningen innebär varierar efter de specifika platserna, men handlar ofta om att skapa framkomliga stigar, sophantering och möblering med bänkar, eldplatser, med mera. Syftet med detta arbete är att studera en plats i ett naturreservat och ta fram ett gestaltningsförslag på hur anpassning för besökare skulle kunna se ut. Den valda platsen i detta arbete är naturhamnen Paradiset i naturreservatet Finnhamn och Kålgårdsön i Stockholms skärgård, som förvaltas av Skärgårdsstiftelsen. En landskapskaraktärsanalys utförs för att undersöka platsen med avseende på ekologiska, funktionella och upplevelsemässiga förutsättningar. I detta ingår inventering av hur dessa förutsättningar ser ut och var de finns, samt en analys av vilka styrkor, svagheter och potentialer som är värda att ta till vara på och utvecklas vidare. Landskapskaraktäranalysens resultat sammanfattas i ett gestaltningsprogram, som konkret redogör för vilka behov som gestaltningen bör besvara. Gestaltningsarbetet fokuserar på hur spångar över våtmarker, bryggor för småbåtar, utkikstorn och möblering skulle kunna utföras. Förslaget eftersträvar att vara realistiskt, med hållbara material och enkelt utförande. I arbetet redovisas konkreta förslag för särskilda platser i naturhamnen Paradiset, och mer generellt hur samma gestaltning skulle kunna appliceras på andra platser i området kring Paradiset. Vidare diskuteras de sociala värdena i att tillgängliggöra naturmiljöer, avvägningarna under den kreativa arbetsprocessen, eventuella felkällor, samt behovet av en skötselplan över området och ett sammanhållet gestaltningsprogram för organisationer som Skärgårdsstiftelsen, som har i uppgift att förvalta och tillgängliggöra större naturområden. ; The status of nature reserve gives ecologically and socially important areas protection. These areas are usually adapted to give visitors an opportunity to safely use, explore and experience relatively undisturbed nature. The adaption is mainly done for two reasons: to protect the environment from wear and tear, and to facilitate the visitor’s usage of the locations. What the adaption entails varies between the different areas, but usually consists of easily accessible paths, waste collection and furniture like benches, fire places, et cetera. The purpose of this thesis is to study a location in a nature reserve, and to propose an adaption to make it more accessible to visitors. The chosen area in this thesis is the natural harbour Paradiset (The Paradise) in the nature reserve of Finnhamn and Kålgårdsön in the archipelago of Stockholm, Sweden. The area is today under the care of Skärgårdsstiftelsen. A landscape character assessment is done to examine the place with focus on ecological, functional and experiential conditions. This includes an inventory of the conditions on where they are located and how they appear, and an analysis of the strengths, weaknesses and opportunities that should be preserved and developed. The result of the landscape character assessment is boiled down to a design programme, which concretely sums up what needs the proposal should answer. The main focus of the proposal is how duck walks over wetlands, piers for smaller boats, lookout points and furniture could be done. The proposal aims to be realistic, with sustainable materials and simple constructions. The proposal presents solutions for specific locations in the natural harbour Paradiset, and a more general idea how the same designs could be applied to other locations in the area. Further discussion includes the social values of making nature more accessible, the tradeoffs made during the creative process, potential sources of misinformation, and the need to create a management planfor the area and the need for design programmes for organisations like Skärgårdsstiftelsen, which are tasked with maintaining locations like this and making them more accessible.